Höstvetet får ett försprång

Höstvete är anpassat för att sås under sensommaren eller tidig höst. Fröet gror och plantan hinner etablera sig innan vintern kommer. När temperaturen sjunker avstannar tillväxten och plantan går in i vintervila.

Kylan är faktiskt en viktig del av höstvetets utveckling. Plantan behöver genomgå en period med låga temperaturer, så kallad vernalisering, för att senare kunna fortsätta sin utveckling och bilda ax.

När våren kommer finns grödan alltså redan på plats. Så snart temperatur och ljus tillåter börjar den växa igen och kan utnyttja en större del av odlingssäsongen. Den längre växtperioden är en av anledningarna till att höstvete ofta har en högre skördepotential än vårvete.

Varför sår vi då inte allt vete på hösten?

Det kan låta som den självklara lösningen – men i lantbruket är det sällan riktigt så enkelt.

För att höstvetet ska få en bra start behöver det komma i jorden vid rätt tid och under bra förhållanden. Vad som odlats på fältet tidigare spelar därför stor roll. Om den föregående grödan skördas sent kanske det helt enkelt inte finns tillräckligt med tid för att förbereda marken och få höstvetet etablerat inför vintern.

Jordart, markförhållanden och höstens väder påverkar också. En blöt höst kan exempelvis göra vissa fält svåra att bearbeta och så vid rätt tidpunkt.

Då kan vårvete vara ett bättre alternativ.

Vårvetet väntar på våren

Vårvete är anpassat för att sås på våren och behöver inte samma köldperiod som höstvetet. Så snart marken har torkat upp tillräckligt och går att bearbeta kan sådden börja.

Vårvetet får en kortare växtsäsong och har därför generellt en lägre skördepotential än höstvetet. Samtidigt ger det oss större flexibilitet och är en viktig del i planeringen av odlingen.

Att variera grödor och tidpunkter för sådd är också en del av en genomtänkt växtföljd. Det hjälper oss bland annat att fördela arbetet över året och skapa bra förutsättningar för kommande grödor.

Varje fält kräver sitt beslut

Valet mellan höst- och vårvete handlar därför inte bara om vilken gröda som kan ge störst skörd. Vi behöver väga samman vad som tidigare vuxit på fältet, jordens egenskaper, väder och markförhållanden – och samtidigt tänka flera år framåt i växtföljden.

Förutsättningarna kan dessutom skilja sig både mellan olika fält och från ett år till ett annat. Det finns sällan en lösning som är bäst överallt.

När årets sista lass lämnar fältet är odlingsåret därför egentligen inte slut. På många håll har arbetet med nästa skörd redan börjat.